Nu sitter jag ho mor och far, saknar Skåne och min fina lägenhet som bara den. Ett år har gått i Lund, jag har älskat nästan varje sekund och jag har träffat de bästa människorna som någonsin vandrat på planeten. Alla fina människor borde få ett eget inlägg tycker jag!
Logical Frameworks - Finaste bandet med mig Henrik, Emil, Sofia och Filip. Det började egentligen en natt på klubb 3, jag träffade Emil, jag kommer ihåg att han dansade och var studsig som bara den. Dessutom sjöng han med hes stämma så att mitt hjärta stannade. Jag utbrast att han såg ut precis som krunegård. Han skrattade och började kalla mig rock-prinsessan efter den natten. Sedan startade vi ett band och Sofia som spelar piano går i min klass och har finaste skånskan, hon drog med extrem veganen Filip, han har de galnaste kläderna så han är bra han med. Henrik visste ingen vem han var men kan allt om att spela bas, vi sitter i timmar på msn på nätterna och pratar om gitarrsolon och nysläppta låtar dessutom är han en av de roligaste jag känner.
Hallandsnationen - En dag ringde telefonen och jag bestämde mig för att jobba i brunchen, det var där jag träffade Olof och Kit. Kit delar alltid ut drinkar och håller förfester som är av sällan skådat slag. Olof är kanske den snällaste jag mött och kramas hela tiden. Om man någongång är ledsen så ger Olof en stor kram och låter en prata en stund. En natt i november träffade jag hans vän Fredrik, det slutade i min säng. Jag och Fredrik spenderade sedan nästan hela vintern och förvåren tillsammans. Han pussade mig i nacken på nätterna och höll om mig många kalla vinternätter. Sällan slog mitt hjärta så hårt som när han låg bredvid med sitt långa hår. Tyvärr slog inte hans hjärta lika hårt och det slutade sorgligt en helg i slutet av mars. Nu är han ett fint minne som jag träffar ibland och kramar speciellt hårt när vi ses. Jag har kommit över honom nu och att träffa honom gör inte så ont längre.
Vapendragare - Första terminen var Mylie, Helena och Stina mina vapendragare. Vi gjorde nästan allt tillsammans. Mylie pratade vackert om sitt göteborg med sin säregna göteborgs dialekt och Helena hade de finaste klänningarna man kunde tänka sig. Mylie och Helena försvann när vintern tog slut, som tur väl inte så långt bort. Det finaste som finns här i Lund är när vi ses allihopa och dricker te runt ett bort med alfapet, då är Lund bra fint för jag tycker om dem så mycket. Stina är fortfarande min vapendragare. Vi ringer varandra sådär tusen gånger om dagen och hon har lockigt rött hår. När jag går sönder lagar hon mig i telefon luren och lovar att allt ska bli bra, att vi ska klara det. Jag litar på allt hon säger. Nästa termin ska hon lämna konsten, när jag tänker på det får jag ont i magen.
Lundabor - Här får helt enkelt några fina människor vara, Mia, Anders och Jenny. Mia träffade jag genom Stina, hon hade lockigt hår och skrattade mycket. Hon har korridorsfester som räddar vilken tråkig helg som helst, dessutom kan hon prata om pojkar som ingen annan. Anders träffade jag en kväll när jag stod i baren och delade ut öl, det var inte längesedan men nu hörs vi jämt och går långa promenader över halva Skåne. Vi pratar om allt och inget och tiden flyger bort längs Lunds gator, han är den bästa promenad vännen någonsin. Jenny skrattar så himla högt, hennes långa blonda hårsvall är så himla välkammat och mjukt. Hon och jag brunchar så ofta vi bara kan och på nätterna säger hon aldrig nej till att dansa som en vilding. Många nätter har förflutit med Jenny, många dansanta nätter har vi studsat omkring och skrattat tills vi nästan ramlat omkull. Jenny får mig att skratta tills mina magmuskler får träningsverk, det är en fin egenskap!
