Idag ska jag berätta för er om fina saker, 10 stycken faktiskt:
- Vänner, de är fina för de ställer inga konstiga krav och de kan skratta när man gör fel steg som är för hemska att ens berätta om för någon annan.
- Pappor och mammor som alltid kommer med fina råd som att man ska äta skorpor och mjölk när man inte kan sova eller att det finns alldeles för många pojkar för att vara ledsen över en som inte går att nå
- Pojkar som sover i ens säng utan krav när ensamheten gör att sömnlösheten bli för svår, de som drar fingrarna genom ens hår när man ligger axel mot axel och stirrar upp i taket och berättar att världen är alldeles för underbar för att bara ligga och stirra i taket. Det är de allra finaste pojkarna.
- Hörlurar med vacker musik. när man går till skolan, när man går från skolan, när man springer sig trött, innan man ska sova och när man diskar, det ska alltid finnas musik till hands om man ska leva ett fulländat liv.
- Glögg, det varma i strupen och den goda lukten när den puttrar på spisen
- Böcker som är fyllda med historier som får en att tappa hakan och sedan fälla en tår när den är slut. En sånn där bok som får en att önska att man kunde hoppa in mellan pärmarna och följa med på ett äventyr ut över det vanliga
- Tatueringar som är välgjorda och säger de där orden som passar på precis den personen. Eller in bild som påminner om de där vackraste minnena i livet som man kan titta ner på när man blir gammal och grå och bli lycklig ända in i hjärtat.
- Sena nätter, det är något speciellt med sena nätter, något romantiskt och härligt med att se att klockan är tre och man sitter med en gitarr i knät. Det är nästan hemligt och lite förbjudet då.
- Gitarrer, mina har varit mina närmaste vänner de senaste veckorna. När sängen inte gett mig någon sömn har gitarrerna gett ett lugn. Toner har flödat och strängarna klingat, de sviker aldrig och det är en trygghet i sig.
- Kärlek, den är alltid fin men det finns något magiskt i den där bitande känslan i magen när den är lite olycklig och ogreppbar. Den där känslan när kysser en pojke så det vrider sig lite inuti en för att man vet att han inte sin alldeles egna, och den där känslan när man slutar andas för att man ser honom på stan men inte vågar springa fram att säga hej. För även om lycklig kärlek är det vackraste så finns det något alldeles utomordentligt pirrande med olycklig kärlek trots allt.
2 kommentarer:
ja tänka sig, det är allt bra fint ändå. Allting faktiskt, fast man ibland har svårt att tro det. Och just idag, trots de där pojkarna man ibland kan bli lite tokig på, och trots att skolan ändå är lite jobbigare än man önskar ibland, så är allt så himla fint om jag tänker efter! Varför gröma sig över det lilla gråa när all färg runt omkring är så mycket finare?
åh, vad fint. och så sant. jag gillar speciellt det det du skriver om mammor och pappor. och pojkar som drar sina fingrar genom ens hår. mmmmm. vad fint. och olycklig kärlek är pirrande, det kan jag hålla med om. ibland kan smärta vara ganska fint, kontsigt nog.
jag hoppas ändå att den du kallar kärlek blir din.
<3
Skicka en kommentar