antagligen kommer du aldrig bli kär i mig..
varför gör det så jävla ont!
bara tanken att du skulle träffa någon annan gör så ont att jag inte kan stå
och bara insikten att jag inte vågar säga de där tusen sakerna jag tänker hugger så att jag håller på att ramla sönder
bara det faktum att jag vill ringa dig hela tiden men inte får gör mig så rastlös att jag måste springa tjugo mil
och bara vetskapen om att alla andra ser oss som ett vi utom du och jag gör mig så förvirrad att jag inte kan sova
bara slutsatsen att det kanske aldrig vi på riktigt får mig att gråta och alla de där nätterna utan dig gör mig galen.
men inget av det hjälper, för så länge jag håller tyst kommer jag ha svårt att stå, ramla sönder, springa ihjäl mig, inte kunna sova, gråta och bli galen.
men hur vågar man öppna munnen när svaret aldrig är säkert?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du kommer fixa det. Även om jag förstår att det är galet svårt att våga är det det enda du måste göra. Du kommer få det finaste svaret, jag tror verkligen det! PUSS
jag vet vad du menar, tyvärr. hoppas det blir bra!
Skicka en kommentar