söndag 29 augusti 2010
‘if rock n roll and punk were going to have a child together’
jag finner mig själv i min säng, jag stinker, orkar inte ta mig upp, benen värker, huvudet är så sanslöst tungt och ögonen sluts där drömmarna virvlar runt i mardröms rus. Helgen flög förbi, som i magi med dans och musik, nu ligger jag still. stirrar mig blind på en telefon som aldrig rör sig och tänker hur förstörd jag är för dig och hur oförstörd du är för mig. Jag har samma trasor på mig, klär i samma smink och lyssnar på samma ångestfyllda indie i mina hörlurar, för dig är jag förstörd, jag är den där som aldrig står still och kraschar in i en vägg. för mig är du oförstörd, orörd och trygg. Vattenkokaren dundrar på jag ligger kvar, bättre att vara still, jag vill sluta att fascinera, sluta ramla ur folks mall men jag orkar inte bry mig om att passa in så jag drar på mig mina trasiga shorts, kavlar upp knästrumpor och den sönder klippta tröjan åker på. Går upp ur min säng och forsätter vara förstörd så låter jag dig vara oförstörd för mig. telefonen lämnar jag orörd, som du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Låter ganska fint ändå.
mitt i allt det däre jobbiga så tycker jag (precis som emma) att det låter ganska fint ändå, liksom hoppfullt på ett märkligt sätt (och på något sätt får du dagen-efter-heten att inte låta lika hemsk som den egentligen är, lite som skins)
svar; åh, fina, nu var det återigen ett tag sedan jag överhuvudtaget skrev med dig sist. hur är livet nu? hur förstörd på en skala 1-10 är du?
förresten så känns det så otroligt skönt att skolan snart, snart, snart (nåväl, lättast att vara positv) är helt slut. jag är trött på allt vad den innebär, pöh. och jag trivs mycket bra med håret, även om jag ibland mest bara känner för att stoppa en påse på huvudet.
Bäst som alltid. Sluta aldrig dansa :)
Skicka en kommentar