Ibland, så där lite då och då, blir jag så himla trött på mig själv . Idag är en "lite-då-och-då-dag". Jag är trött på mig själv för att min hjärna tycks vara immun mot kärlek och inte litar på hjärtat ett endaste litet dugg... Jag hatar mig själv för det. Sofia, kärlek är inte för bra för att vara sann och bara för att alla andra sårat dig betyder inte det att all kärlek kommer göra det! En dag hoppas jag vakna och känna mig helt säker på kärleken, inte känna någon oro eller ängslan, bara somna om igen på min kudde och känna att jag är säker, säker på att jag är älskad ända ut i fingertopparna.
"Change came in disguised of revelation
Set his soul on fire
She said she'd always knew he'd come around"
The Killers - A Dustland Fairytale
jag vet en som en dag kommer kunna förändra mig, EN pojk känner jag till som nog kan utföra mirakel på mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Svar: Min julafton var rätt fin :) Hur var din?
Jaa, jag hejade ju också på Timpan, men han åkte ju ut.. Skiiiit!!!! Fast samtidigt, nu slipper jag följa körslaget, jag brukar nästan aldrig se på tv, så jag tycker att det är rätt jobbigt att behöva följa någonting, haha!
Den låten alltså. Så fin så jag får lite ont i hjärtat emellanåt.
Skicka en kommentar