Jag vet att jag inte skulle skriva på ett tag, men jag måste skriva av mig
Idag tog det slut, det finns ingen indie-prins i mitt liv och det gör fasligt ont.
Hjärtat har skrumpnat till ett litet russin och runt om är det bara svart, det gnager och biter, svider ibland precis som när tårar håller på att trängas ut genom ögonen men hålls tillbaka. Det är till och med svårt att svälja.
Var du tvungen att vara så vacker ikväll, så där perfekt med mina favorit kläder, den där skinnjackan, de där svarta byxorna och conversen med t-shirten jag snorade ner. Alla de där orden låter så lätt i en ensam bil, men att säga dem in i dina ögon gick inte. För i dina ögon var allt så underbart och jag ville aldrig att du skulle släppa mig med blicken.
Men du gjorde det, du släppte mina händer, släppte min blick och så där plötsligt var det inte tt vi, det var ett du och ett jag! Det skulle ju vara så enkelt men egentligen när man älskar någon är det så svårt. Speciellt när allt kunnat vara annorlunda.
Jag hade kunnat stanna här, här i staden och varit med dig för alltid. Men jag dör om jag stannar här, den här staden dödar mig. Jag hade kunnat stanna och glömma mina drömmar och bara stanna med dig. Men jag dör om jag glömmer mina drömmar. Jag måste försvinna här ifrån för att inte dö ut. Tyvärr dödade det oss.
Kanske en dag, när omständigheterna är andra blir det vi igen. Kanske, kanske inte. Ikväll orkar jag inte ens tänka, du var perfekt, jag slösade bort det. Tiden och ödet får bestämma nu!
jag somnar till Kevlarsjäl med Kent inatt!
Kärlek gör ont, men det går över, jag vet det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Aj. Skickar en internetkram till dig (föreställ dig alltså hur mina armar sträcker sig ut ur dataskärmen). Jag vet inte alls hur det känns när någonting sådant tar slut så jag har ingen som helst aning om vad som skulle kunna skrivas för att få det att kännas lite bättre; men det enda jag kommer på är klichéiga solskenshistorier som "det finns så många andra, det kommer bli bra osv"..
Well, det jag ville få ut av detta är iallafall att jag skulle krama dig HÅRT om jag vore där du är <3
neeej, usch raring :< skulle vilja säga så mycket bra ord till dig just nu, men jag vet hur förbannat ont det gör och orden bara stamar åt. om du var nära skulle jag komma över med en massa kakor, filmer och fin musik, så kunde vi pratat, gråtit och bara vart tjejiga ihop. hoppas du mår bättre snart, även om det känns omöjligt just nu
puss på dig sötkakan!
http://legoliv.blogg.se
ÅH vad jobbigt =(
Men vännen!! jag blir så ledsen i hela magen. Jag vet att det inte hjälper och inte känns bättre nånstans av det, men det går över. Det gör det ju alltid, eller hur? Förr eller senare (oftast senare). Önskar jag kunde teleportera en kram till dig, och några koppar te och öron som lyssnar. Men det går ju inte, så jag säger bara; KRAM. <3
kram på dig. kärlekssorg borde inte få finnas. hoppas du kan sova inatt. kram.
Skicka en kommentar