Road-trippen börjar lida mot sitt slut. Det känns jobbigt i hjärtat. Jag har haft det helt underbart och lärt mig en hel del om både det ena och det andra. Jag har fått inse att alla saker man tror man behöver, behövs inte alls. Det ända som behövs är en ryggsäck med det allra viktigaste och vänner som ställer upp med en madrass. Det här livet i en väska med smutsiga fötter och otvättade kläder har varit det mest livsbefriande jag gjort. Att inte veta hur dagen ska sluta eller när den ska börja, det har räddat många delar av mig. Veckorna på rymmen har nog förändrat mig lite, jag tror inte så mycket på materiella ting, nu tror jag på godhet i människor och folks givmildhet till sina hem, till vatten i en flaska som är tom och ett busskort när inte kontanterna räcker. Alla fördomar jag tidigare hade till människan har fått stryk, för människor är fantastiska och inga saker i världen kan väga upp lyckan i att träffa en ny godhjärtad människa och bara titta på soluppgången tillsammans trotts att man precis mötts.
I belive in people, not things!
lägger upp bilder när jag är tillbaka i Halmstad igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Människor är fantastiska och ditt inlägg gjorde mig alldeles varm i hela kroppen! :)
vet du? jag är gälet avundsjuk på dig. och jag önskar att jag någon dag är sådär häftigt spontan och bara beger mig ut på en roadtrip, sover i bilen, lever otroligt enkelt och bara umgås med människor utan några som helst krav. ser förresten fram emot att se bilder och få läsa om allt det roliga :) gissar att du har haft det ganska så fantastiskt dock.
känns som om det var en mindre evighet sedan jag pratade/skrev med dig överhuvudtaget; HUR ÄR DET MED DIG? hur har det gått med allting (diverse ångestmonster och träningsmanier) hur har du klarat det?
OCH NU ÄR JAG JU DIN TATOOBUDIE! ih. jag är så nöjd med min, även om det just nu inte riktigt känns som om att jag är värd den (frustrerande oja). jag vill så gärna känna att jag är värd att tatuera in 'vivre' i nacken sen, det vore bra fint (dock lär det nog dröja ett tag, men en vacker dag, förhoppningsvis)
åh. kram på dig!
Skicka en kommentar