om att faktiskt strunta i alla regler och fortsätta framåt precis som förut

Jag tycker om människor som inte gör saker så svårt, människor som bara lever nu och slutar tänka på vad som är gjort. Gjort är gjort, du kommer aldrig kunna göra det ogjort så lev med det och fortsätt framåt. Jag tycker om människor som inte är så komplicerade, som kan släppa taget och bara vara. Att det finns sådana människor tycker jag om. Speciellt att det faktiskt finns sådana människor kvar.

Anders och jag vandrade runt stan idag, i två timmar, vi köpte mat och pallade äpplen. Han tycker att jag är galen och lite knäpp. Oftast skakar han på huvudet och rynkar lite på pannan åt mig men jag ser att han ler så där snett med mungipan. Idag hade jag två olika strumpor, en vit och en svart, anders förstår aldrig riktigt varför men han vänjer sig och sätter knuten på sne för att passa in bredvid mig säger han. Dessutom tycker han att jag pratar konstant men när jag blir tyst så ber han mig prata om min senaste vinyl skiva eller vad jag tycker om konst så jag börjar prata igen. Det är sådana människor jag tycker om, det är inte svårare än att palla några äpplen och vara lite underliga, det är nu som räknas och inte allt som gjorts innan. Det är skönt.