tystnad

Jag hatar att du gör mig besviken, precis som alla andra. När det enda hoppet var du blev du alldeles förstörd för mig. Du kommer aldrig förstå mig, jag skriker för mycket, ramlar för hårt och ångrar för lite. Kanske är du för trygg för mig. Nu är jag bara trött, trött på besvikelser, trött på att aldrig falla dit igen. Jag är för rastlös för dig och du är en ytterligare en besvikelse för mig. Tystnad.