För första gången på himla länge känner jag för att bli redlöst förälskad. Så där så att jag står utanför hans fönster och tittar in fast han inte vet, så där så att jag skickar sms till honom när jag vet att han ligger hemma och inte gör någonting medan jag står mitt på ett dansgolv. Ja så där kär att det pirrar i magen när han säger att på tisdag ses vi. Helt plötsligt idag så kände jag det, det är dags att våga bli kär igen. Så det så. Ett år sedan förra gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar