Sitter osminkad med glasögon och skriver på min uppsats som vanligt. Men idag har jag det finaste sällskapet jag vet, den enda mannen som aldrig gjort mig besviken faktiskt. Min hund. Han krafsar på stolsbenet för att jag ska klappa honom och jag kan inte säga nej, han har den mjukaste nosen jag vet och han tycker om att gosa på filten. Uppsatsen får vänta lite, vi somnar på golvet en stund, han gör mig glad och med honom känner jag mig aldrig ensam. Om jag fick skulle han bo hos mig. Jag kan i ärlighetens namn säga att han är bland det finaste jag vet, och om jag älskar någon pojke just nu så är det han, min hund, casper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar