Bodies never lie

sedan jag fick order av doktorn att låta mina ben vila har jag insett hur mycket det betyder för mig att få dansa till musik, studsa hejdlöst i takt med basen och känna hjärtat slå i samma takt som trummorna. Jag har insett att springa inte är livet men jag kan inte tänka mig ett liv utan musik och utan dans. Och det är den insikten som har fått mig att låta min ben vila, jag struntar i om jag kan springa men jag vill kunna dansa till min musik så länge jag lever, det är det som gör mig lycklig och det är där och då jag är jag. Musiken och dansandet i takt är vad som är jag och det finns knappt något viktigare för mig.