Oftast sken solen på oss, men ibland kom en skur, tillexempel när vi var utanför vatikanen, Viktor var dock glad ändå. Han vinkade på turistigtvis och jag skrattade tills jag fick ont i magen.
När solen gick ner övergick intellektet till festmode och vi gav oss ut på gatorna för att dansa, dricka billig öl och äta pasta.
Pappa-Peter tog hand om mig när jag blev alldeles för studsig och skulle klänga katt på vartenda räcke i hela staden. Himla fint tyckte jag, han skakade mest på huvudet och gav mig tre vackra budord till min nya religion!
Vi dansade på klubbar och började inte gå hem förrän klockan fyra oftast. Jag gjorde mig legendarisk genom att sjunga högt uppe på solar och dansa på soffor i mina knästrumpor och sönderklippta tröjor, till sist fick jag drinkar gratis och alla fick komma in på fulla dansgolv. Jag var nöjd men mådde sämre dagen efter, men det var det värt.
Rom och Italien har en del att prata om sedan vi vände hem igen.
2 kommentarer:
Det är inte dåligt att göra sig legendarisk på klubbar i Rom!
Så fint! :)
Jag skulle också vilja åka dit.
Jag la till dig på bloglovin! :)
Skicka en kommentar