lördag 25 september 2010
Your fingertips across my skin
och du kysser så fruktansvärt bra, vad jag önskar att jag kunde hålla mig längre ifrån. Men jag kunde inte, för jag är svag och du luktar så fruktansvärt gott. Men du är säkert som alla andra ändå, går på morgonen och hör väl aldrig av dig igen. Egentligen gör det ingenting för jag älskar ingen, ingen alls, det är sånt slöseri med tid. Så jag ska aldrig bli redlöst kär i dig. Fast du kysser så fruktansvärt bra och luktar så gott när du sover i min säng. Speciellt när det åskar och blixtrar som inatt, då är dina armar så där extra mjuka.
Förövrigt spelar jag gamla vinyler med Leon Russel på min gamla 60-tals spelare och är känner kärleken från de stora högtalarna. Att spela musik på en gammal vinylspelare med lite knaster i bakgrunden, det är så musik ska spelas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Otroligt fint! ♥
Skicka en kommentar