Inatt har jag dansat igen, jag jobbade ett sex timmars pass på finaste konsthallen och sedan sprang jag på fest som varade ända fram till fyra då jag promenerade hem med musik i öronen. Nöjd som bara den, sjungandes och dansandes längs gatorna, men jag önskar att jag hade känt någonting för någon.
jag hatar att jag inte känner någonting, bryr mig inte längre. det ända jag tänker är att inget betyder någonting. Jag hånglar med pojkar för nöjet att lämna dem ensamma när kvällen är slut. Jag följer med pojkar hem för nöjet att gå upp tidigt utan att ens säga hejdå. Jag ger pojkar mitt nummer för nöjet att låta dem ringa men aldrig höra av mig igen. Jag gör det av hat och bitterhet för att inget betyder något längre. Det var längesedan kärleken försvann, tydligen. Tills dess är du en skugga, en skugga av vad jag skulle vilja ha men inte kan få, en skugga av något jag skulle vilja nå men inte kan hitta kraften att kämpa för. Så tills någon bevisar för mig att kärlek betyder något lever jag i bitterhet och hat, inget betyder något inte ens kyssar och hud mot hud. och jag hatar världen för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar