Pojkar. Vi somnade bredvid men ändå en bit ifrån. Andetag mot andetag men inte mun mot mun. Armar mot armar men inte hand i hand. Kropp mot kropp men inte skin mot skin. När jag vaknade hade jag hans armar runt mig.
Så mycket men inte allt, så lagom men inte tråkigt.
Så spännande men så himla oskyldigt.
Det är någonting med värme från pojkar.
Det är någonting med deras andetag i nacken när de håller om en om natten.
Någonting som varken behöver vara mer eller mindre.
2 kommentarer:
Flickor flickor flickor!
sant!
Skicka en kommentar