jag äter nudlar till frukost och..
jag lyssnar mest på musik, nästan hela tiden men när jag inte lyssnar på musik ser jag på film. Och så har jag börjat läsa igen, Haruki Murakami och Bob Dylan biografier men med Murakami. Han skriver så att jag nästan går sönder. Jag stryker under rader efter rader som jag inte vill glömma och som jag ska kunna titta tillbaka på om några dagar och tänka: ”Herregud detta kan vara det vackraste jag läst”. Sedan ska jag byta sida och läsa nästa understrukna rad och tänka: ”Nej, detta är det vackraste jag någonsin läst”
Det roliga, eller det hemska, beroende på hur man ser det, är att jag inte ens längtar till Halmstad längre. Jag har glömt hur den staden luktade, jag har glömt hur den kändes och jag har nästan glömt bort hur mycket jag hatar den. Eller så är det därför jag inte saknar den, just för att jag kommer ihåg hur mycket jag hatade den när jag bodde där, hur jag hatade hur den luktade, hur jag hatade att vandra på gatorna där och hur jag hatar hur jag mådde när jag bodde där. Antagligen är det därför jag aldrig ens tänker på den. Inte det minsta, jag har nästan förträngt att jag bott där. Det ända jag minns är människorna som berörde och fortfarande berör mig där, annars finns det ingenting. Men när jag kommer dit minns jag allt igen, jag hatar den på nytt och vill bara åka hit igen. Jag älskar atmosfären här i mitt Lund, jag älskar att jag kan vandra på gatorna och le. Jag älskar hur den här staden luktar och jag älskar att jag kan sätta mig på tåget var som helst när som helst. Men mest älskar jag den för att det här är min stad med mina val och ingen kan någonsin säga nej.
därför är det jobbigt att lämna Lund för Halmstad i helgen!
3 kommentarer:
lund är bara så mysigt! själv hatar jag också min stad, även fast jag bara bott här i två år. jag vill flytta till malmö, drömmer om malmö hehe! längtar dit, efter att få bo där. det är sjukt
Jag impulsköpte Norwegian Wood häromdagen och bara satte på centralstationen och läste några timmar. Det var en mycket fin upplevelse.
Vi ses snart!
Jätte fint skrivet! :)
Jag har bara läst sputnikälskling och tyckte att den var sådär. Men nu fick du mig lite sugen på att läsa mer av honom.
Själv håller jag på att läsa ännu en bok av Toni Morrison.
Jag hade också gett upp på kärlek tusen gånger om innan jag hittade min. En dag så var jag bara redo och då fanns han där. Jag tror de kan hända vem som helst. Bara man tar sig till den där redo punkten. Då man är nöjd med sig själv, älskar sig själv och tycker de är trevligt att vara med sig själv. tex.
Sen vet man ju aldrig hur det blir längre fram.
Skicka en kommentar