Gud, det gör så ont att nått så nära kan va så långt bort

Pojken jag har berättat om den senaste tiden har namnsdag idag, här är några anledningar varför jag tror att jag börjar tycka om honom:

Han är lång som en skyskrapa vilket gör att han har långa armar att kramas med. I hans bokhylla står diktsamlingar och Nirvana Unplugged. På hans rum finns två gitarrer som han klinkar på ibland. Han har sett Håkan Hellström sju gånger och varit på Roskilde festivalen tre. Han lagar god köttfärssås och har nyckelben som får mig att tappa andan. Hans hår är långt och lockigt och han har skäggstubb som rivs lite när man pussas. Mina skor får plats i hans skor och han använder alltid fina sjalar. Sist men inte minst pratar han skånska så att det klingar ända in i hjärtat när man pratar med honom i telefon och han får fina smilegropar i kinderna när han ler..

Allt detta och ändå vet jag att det är minst tre dagar tills jag träffar honom igen och efter det vet jag hur som helst ändå inte vad som händer, det ända jag vet är att jag tycker att han är galet fin och tänker på honom massor!