"Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig"
Lite i taget ramlar jag sönder, lite i taget blir jag trasig, och lite i taget inser jag att du kanske aldrig kommer laga mig eller göra mig hel. Men varför är det så svårt att leva med? Att den sista du vill ha är någon som mig..
5 kommentarer:
åh, finast idag! Man blir så glad ändå, fastän det oftast bara låter hopplöst alltihop.
Helgen har varit helt insanely intensiv. Inte hunnit sitta ner en sekund känns det som. Men då vet man att man lever, å andra sidan! Hur har du haft det vännen? Tatueringen blev uppskjuten såg jag? Men bara ladda om med nya tag nu då! Väntar med spänning :)
hoppsan, jo de var nog rätt lika kanske! :>
fin blogg du har
so saad, men fint. du borde skriva en liten bok du rarig.
ohh, här får man bara vänta och vänta, men den som väntar på ngt gött. du har en vän som tatuerar alltså? :>
och kul att du hittade en söt pojke, skall nog jag också göra inom en snar framtid ^^
den där lilla, fina texten, håkan <3
- Jodu, jag är också otroligt sugen på sommar :D
Fall inte för kärlekens skull finaste du; din själ är redan trasig nog (och jag skulle vilja pussla ihop den med silvertejp). Det ska bli ordning i våra liv, både ditt och mitt, på något märkligt sätt (om det bara vore lite lättare)
Svar; Du är fin du, och värd alla kommentarer som får dig att känna dig mindre trasig :) punkt slut! <3
Och jag skulle inte tacka nej till en tur till molnen just nu. Jag hoppas jag inte glömmer bort hur bra det faktiskt är att leva!
Skicka en kommentar